Ofullständig Rapportering om Simundervisning i Nederländerna: Behovet av en Rättvis Ansats

Ofullständig Rapportering om Simundervisning i Nederländerna

Den nyligen publicerade artikeln från NOS om de stigande kostnaderna för simundervisning och det växande antalet barn utan simdiplom har fått stor uppmärksamhet. Artikeln ger dock en ensidig och ofullständig bild av dagens situation inom simbranschen, vilket gör att en hel grupp inom sektorn hamnar utanför.

Det stämmer att simundervisningen har blivit dyrare. Hos vissa simskoleaktörer mer än hos andra. Det olyckliga är att ingen hänsyn tas till de icke subventionerade kommersiella simskolorna. Dessa har under de senaste åren överlevt kris efter kris helt utan stöd. I den här artikeln fokuseras det enbart på de halvkommersiella operatörerna i kommunala fastighetsbad och på kommunerna. Ingen hänsyn alls tas till de små och medelstora företagen i simbranschen, inte heller i den här artikeln.

En Skev Bild

Enligt Remco Hoekman, direktör för Mulier Instituut, är simsäkerhet avgörande för alla barn, och de bör ha möjlighet att ta sina A-, B- och C-diplom. Siffrorna från CBS visar att andelen barn utan simdiplom har stigit från 6 procent 2018 till 13 procent 2022. Bland de fattigaste 20 procenten av familjerna saknar till och med en fjärdedel av barnen helt simdiplom. Dessa siffror är alarmerande, men de ger inte hela bilden.

Vi har vid flera tillfällen påpekat att siffrorna är ofullständiga eftersom de kommersiella aktörerna inte finns med i undersökningen. De kommersiella aktörerna står för en tredjedel av alla barn i simundervisning, och de förbises gång på gång. Här börjar det stora problemet i simbranschen: genom att utesluta den kommersiella sidan och inte erkänna intressena hos simskolorna och de kommersiella baden uppstår en skev bild, både för den vanliga medborgaren och för politiken. Den här typen av uttalanden, som är en sammanslagning av olika undersökningar som har cirkulerat de senaste månaderna, sprider snarare en skräckbild än en konstruktiv lösning för framtiden.

Priset för Simundervisning

En rundringning som Nieuwsuur gjorde till trettio kommunala simbad visar att priserna har stigit rejält. Sedan 2018 måste föräldrar i genomsnitt betala nästan 30 procent mer för simundervisning, med toppar på omkring 70 procent i vissa kommuner. Där man förr betalade 9 euro för en simlektion kostar det nu omkring 12 euro. För att ta ett A-diplom krävs ungefär sextio lektioner. Dessa kostnader leder till stress och osäkerhet i familjer med små ekonomiska marginaler, vilket gör att föräldrar väljer att avbryta simundervisningen för sina barn.

Att lyfta fram gripande berättelser om människor som inte har råd med simundervisning är ett sätt, men man kan också samarbeta inom branschen – sluta inta offerrollen och först och främst, utanför politiken, börja med att erkänna de tre kollegorna i simbranschen: kommunerna, de halvkommersiella operatörerna och de kommersiella simskolorna och simbaden. Till detta kan man även räkna föreningarna, som också spelar en viktig roll i att tillhandahålla simundervisning. Priset på 9 euro per lektion återfinns främst hos föreningar som arbetar med volontärer, eller hos subventionerade eller driftsersatta aktörer som kan skriva av de stora kostnaderna och förlusterna hos kommunerna.

Simskolorna kommer inte i närheten av detta, allra minst efter de senaste årens kriser.

Ojämna Subventioner

De högre priserna beror framför allt på de stigande energipriserna: det kräver mycket energi att hålla vattnet rent och varmt. För att hjälpa simbaden kom staten 2022 med en nödfond på 207 miljoner euro. Men vid sidan av energikostnaderna är också de stigande personalkostnaderna och bristen på badmästare stora problem. Många kommuner samarbetar med (idrotts)fonder för att hjälpa föräldrar som inte har råd med lektionerna. De kan få en del eller hela beloppet ersatt. Men alla barn kan inte få ersättning, och alla kommuner har inte simsubventioner. Mulier Instituut ser detta som oönskat och förespråkar en bredare tillgänglighet till fattigdomsstöd.

Att tala om en nödfond, SPUKIJZ, TEK-regelverket och så vidare har under de senaste åren enbart byggts upp för de kommunala baden och de halvkommersiella operatörerna för att kunna hålla de kommunala fastighetsbaden öppna. Detta har lett till en extrem skillnad mellan kommunerna och de halvkommersiella aktörerna å ena sidan, och de verkligt kommersiella aktörerna å den andra, som själva har fått bära alla kostnader – bland annat genom att drastiskt höja priserna. Den skeva bild som artikeln förmedlar är att allt som kunnat göras har gjorts – ja, för de kommunala fastighetsbaden och deras halvkommersiella operatörer.

En Rättvis Lösning

Det är hög tid att fördelningen av subventioner och stödåtgärder i simbranschen blir mer rättvis. Erkännandet av de kommersiella små och medelstora företagen och skapandet av ett mer jämlikt och överkomligt klimat för simundervisning är avgörande. Att göra om subventionssystemet i grunden – däribland Jeugdfonds Sport en Cultuur, där det inte längre är kommunen som bestämmer var barnen får simma utan föräldrarna som själva kan avgöra det – vore ett viktigt första steg.

Kort sagt: låt oss sträva efter en inkluderande lösning där alla parters intressen tas med, så att simundervisningen förblir överkomlig och simsäkerhet blir tillgänglig för alla. Det är dags att de kommersiella simbaden och simskolorna får det erkännande och det stöd de förtjänar.

Sources:

nos.nl - Zwemles steeds duurder, experts vrezen voor ...