KNZB väger sina egna intressen tyngre än simbranschens intressen

När Aschwin Lankwarden tillträdde som direktör för Koninklijke Nederlandse Zwembond (KNZB) satte han upp ett antal mål. Nu, några år senare, står det klart att dessa mål inte har uppnåtts. Tvärtom har bland annat hans insatser lett till en djup splittring inom den nederländska simundervisningen.

Den destruktiva hållningen gentemot aktörerna i simbranschen har gjort att det stora avståndet mellan lägren blivit särskilt tydligt, inte minst under coronatiden. KNZB kan räkna med stöd på nationell nivå. Övriga intresseorganisationer får själva se till att hålla huvudet – både bokstavligt och bildligt – ovanför vattenytan.

KNZB:s samlande roll

KNZB skjuter över målet. Där organisationen borde ha en samlande funktion och fungera som ett paraply över alla intressegrupper, väger det egna intresset tyngre än hela simbranschens intresse. Målet om att förena tycks ha hamnat i skymundan, medan strävan efter att tjäna pengar verkar ha tagit överhanden.

KNZB under coronatiden

Under coronakrisen bildades en projektgrupp för att diskutera de protokoll som skulle tillämpas på nationell nivå. KNZB stod i spetsen och behandlade frågorna tillsammans med NRZ (Nationale Raad Zwemveiligheid), WiZZ (Vereniging werkgevers in Zwembaden en Zwemscholen) och VSG (Vereniging Sport en Gemeente). Trots att projektgruppen ville ge sken av att samtliga aktörer hade samma intresse och därmed ett lika stort inflytande, såg verkligheten annorlunda ut.

Utfärdare av simcertifikat skakar hand

De olika utfärdarna av simcertifikat har utvecklat sina egna certifieringslinjer. Detta eftersom KNZB:s och NRZ:s linje inte överensstämmer med de mer praktiska och därmed ofta högre kvalitetskrav som de själva ställer. Genom att KNZB och NRZ hävdar att de har det enda ”nationellt erkända” certifikatet, framställer de det som att övriga certifikat inte skulle uppfylla säkerhetskraven. Ett annat problem är att styrelseledamöter i KNZB bär två hattar. De sitter inte bara i KNZB:s styrelse, utan även i NRZ:s. KNZB vill endast gå vidare med ett erkännande i det ögonblick då NRZ får kontrollera de övriga branschorganisationerna. Dessa sammanflätningar återkommer även i andra intresseorganisationer, som WIZZ, där stora kommersiella aktörer tar plats i styrelsen.

Hos en kommersiell aktör skulle det gå annorlunda till – de överlever nämligen inte om kunden anser att kvaliteten brister. Dessutom lutar arbetssättet hos KNZB, NRZ, WiZZ och deras allierade åt monopolistiskt beteende inom simbranschen. Förbudet mot detta är till och med fastställt i den europeiska lagstiftningen.

Vidare framgår det av den bifogade artikeln att intjäningsmodellen för samtliga parter blir större om alla fortsätter att simma (se: not till redaktionen). Med detta menas troligen att de subventionerade organisationerna inte har ordning på sin egen intjäningsmodell. För den kommersiella halvan gäller det bokstavligen att antingen innovera eller drunkna. Med tanke på det fortfarande växande antalet privata siminstitut är det då rimligt att fråga sig i vilken utsträckning skattebetalaren är beredd att lägga pengar på något som näringslivet med största sannolikhet redan sköter bättre.

Naturligtvis finns det delar av denna simbadsbransch som inte har någon chans att överleva utan extra medel. Men var ärlig nu: behöver varje kommun ett pengaslukande 25- eller till och med 50-metersbad? Kanske borde KNZB fokusera mer på detta, i stället för att lägga sig i en bransch där de har föga expertis. Ett råd till den sittande direktören: ta tag i detta innan skadan på simundervisningen antar ännu större proportioner.