Coronakrisen har slagit djupa hål i många branscher. Det "vanliga" är inte längre så vanligt. Den gamla, trygga grunden överrumplades av de tunga konsekvenser som krisen fick för hela verksamheten. De val som gjordes visar sig inte ha varit de rätta, och den målgrupp som man borde stå upp för känner sig "delvis" övergiven. Ta restaurangbranschen med sitt Koninklijke Horeca Nederland – en institution som ska företräda ett brett spektrum av restaurang- och krogverksamhet. Till slut visar det sig att resultatet av alla samtal fortfarande inte räcker för att få restaurangerna öppna igen. Detta trots att så är fallet i alla kringliggande länder.
Låt oss då rikta blicken mot simbranschen. En institution som fungerat på precis samma sätt i decennier. Du har ministeriet, därunder en subventionsgivare för kommunala fastigheter, och båda är dessutom avgörande för bidragen till branschorganisationerna. Intressena kring de stora pengarna är enorma. Det gör att de verkliga intressena hamnar helt i skymundan. Simbranschen ska finnas till för hela simbadsvärlden. Under hela pandemin har det för övrigt visat sig att man inte stod upp för alla. En stort bortglömd och oerhört viktig del var bland annat simlektionerna. Att hålla ett simbad öppet enbart för simlektioner kostar nämligen pengar. Tänker du på plånboken behöver du alltså hålla baden stängda – och där kommer de stora pengarna in i bilden. Ännu en sak: varför gick "branschen" så lätt med på coronapasset (CTB)? CTB var VWS paradnummer, och VWS är också den instans som fördelar bidragen till de samarbetande branschorganisationerna. Sådant säger man inte emot hur som helst. Man stryker inte sin egen subventionsgivare mothårs när ens bidragsmedel står på spel.
Kort sagt: institutionen "de samarbetande simbranschorganisationerna" har i åratal handlat om pengar och makt. En dålig rådgivare när det gäller den faktiska användaren. Om "branschorganisationerna" verkligen hade stått upp för sina användare hade det aldrig behövt spåra ur så här. Tänk på nedstängningarna och CTB för både simbad och simlektionsföräldrar. Hur kunde det gå så långt att idrott – och framför allt säkerheten – användes som en bricka i VWS spel för att främja vaccinationen? Domstolen slog fast att aktiviteten simlektioner kunde betraktas som en utbildningsaktivitet. Därmed skulle simlektioner ha blivit befriade från CTB. De samarbetande organisationerna hade kunnat ta fasta på detta och verkligen gjort skillnad för alla simlektionsbarn. Men nej, man bjöd på motstånd, för man kan ju inte öppet gå emot VWS. En bransch man enligt min mening kan skämmas ihjäl för.
Nu, med två års kamp mot en myndighet som verkar ha skygglappar på när det gäller följdskadorna, har klyftan bara blivit större. Bidragen till de parter som samarbetade har utökats, arbetet fortsätter stoiskt vidare, och sidoskadorna – som att tusentals barn utestängs genom CTB – tas med en axelryckning. Dessa "samarbetande parter" hör inte hemma i vår tid. Spaden måste sättas i branschen, och de kommersiella aktörer som ger simlektioner med målet att verkligen bidra till simsäkerheten behöver en tydlig röst mot det gamla gardet. Låt inte simsäkerheten och simundervisningens framtid längre komma fram enbart bakom ett dammigt skrivbord. Inled som politiker samtalet om reorganisationen och framtidens simsäkerhet med de parter som verkligen är framtidsinriktade.
- Van Nispen och Mohandis sätter simsäkerheten på kartan: effekterna av de antagna motionerna.2025-09-12
- Skolsimning: En ouppnåelig dröm eller en realistisk plan?2025-03-11
- Debattinlägg: Kortare duschar och tvålförbud i simhallar – en förtäckt besparingsåtgärd?2025-01-20
- Mulier Instituut skapar förvirring med ensidig statistik om simsäkerhet2025-01-15
- PRESSMEDDELANDE: Öppenhet och samarbete avgörande för framtidens simsäkerhet för barn2025-01-08