Hur oberoende är Mulier Instituut när det gäller simsäkerhet?

Riksdagen grundar sin kunskap och kompetens om simsäkerhet på resultaten av "oberoende" studier som genomförts av Mulier Instituut. Men hur oberoende är detta institut egentligen, och hur sammanflätade är styrelseledamöternas intressen?

Mulier Instituut utför uppdragsstudier inom en rad olika ämnen. Man har vid flera tillfällen granskat simbranschen och dess simsäkerhet. Ett exempel är den ekonomiska effekten av Covid-19 på simhallsbranschen. Regeringen utgick inledningsvis från Mulier Instituuts beräkningar. Denna studie genomfördes på uppdrag av ministeriet för hälsa, välfärd och idrott (VWS). På uppmaning av Vereniging Sport en Gemeenten (VSG) och Nationale Raad Zwemveiligheid (NRZ) begränsades den till kommunala simhallar och kommunala fastigheter. Dessa kommunala simhallar drevs dock i många fall av kommersiella och börsnoterade aktörer.

Beräkningarna gav en skadesumma på ungefär 180 miljoner euro för den första perioden. Utifrån detta uppstod stödpaketet Specifieke Uitkering IJsbanen en Zwembaden (SPUKIJZ). De 180 miljonerna var långt ifrån tillräckliga för branschen, som även omfattade många kommersiella aktörer. De kommersiella simhallarna fick inte ta del av detta stöd. VSG hänvisade dessa drabbade till de befintliga stödpaketen under beteckningen MKB (småföretag). För de kommersiella baden var dessa stödpaket alldeles för små. För de offentliga baden var det ett extra ekonomiskt stöd utöver de subventioner de redan fick.

Så till NRZ; via Handelskammaren öppnar sig en dörr av information. Där syns styrelseledamöter som inte finns angivna på webbplatsen, och där finns flera "dubbla roller" att hitta. Idag riktar vi ljuset mot NRZ:s ordförande: Johannes (Jan) Rijpstra. Herr Rijpstras huvudsysselsättning är borgmästarposten i kommunen Smallingerland. Kommunen Smallingerland omfattar en rad orter, däribland Drachten.

Kommunen Smallingerland har sedan en tid tillbaka arbetat med att förbereda och genomföra bygget av en ny simhall. Simcentret de Welle ska bli ett grönt och hållbart center med målet att, tillsammans med Koninklijke Nederlandse Zwembond (KNZB), fungera som en plats för elitidrott och talangutveckling i norra landet. För detta projekt har provinsen ställt ett extra bidrag på 10 miljoner euro till förfogande. De totala kostnaderna beräknas till drygt 20 miljoner euro. Anmärkningsvärt att man i de flesta större orter måste hålla hårt i plånboken när det gäller simhallsbygge, medan man här tar till alla tillgängliga medel.

Skulle borgmästarens bisyssla ha något med saken att göra? Iögonfallande är i vart fall att två styrelseledamöter från KNZB sitter i NRZ:s styrelse. Korta kontaktvägar är verkligen enkla att skapa här.

Så till Jan Rijpstras andra roll; vid sidan av ordförandeskapet i Nationale Raad Zwemveiligheid är han även ledamot av tillsynsrådet vid Mulier Instituut. Just den byrå som utför alla möjliga studier åt ministeriet VWS, där stora beslut fattas! Om man analyserar den gångna coronaperioden var det framför allt de stora förbunden och intresseorganisationerna (subventionerade av ministeriet VWS under ledning av VSG) som svek när det gällde verklig simsäkerhet. Stora ord och mycket zoom-möten i sekundära pratgrupper, men besluten fattades vid skrivbordet.

Nederländernas simsäkerhet avgörs nu i första hand av människor som, precis som jag påpekade, tycks ha andra intressen än de som förbunden och intresseföreningarna egentligen är avsedda för. Är det inte dags att Haag öppnar ögonen och för en gångs skull lyssnar på dem som står på golvet själva? Simsäkerhet är av och för oss alla, och här måste vi alla bidra med vår del. För att uppnå detta måste några heliga kor slaktas. Jag skulle börja med ordföranden.