Förståelsen för hårt pressade företagare blir allt svårare att hitta

Till stor bestörtning för många företagare och festivalbesökare drog regeringen i nödbromsen för Festivalzomer 2021. Bestört, besviken och naturligtvis lite frustrerad reagerade Lowlands direktör Eric van Eerdenburg med hårda ord riktade mot de ovaccinerade 40-, 50- och 60-åringar som hamnar på intensiven. Enligt Van Eerdenburg är det just dessa som utgör den sårbara målgrupp som sjukvården oroar sig för, och som gör att Nederländerna återigen stänger ner.

Från alla håll blir han angripen och kritiserad. Så egoistisk och naiv han är som trodde att en festival av det här formatet skulle kunna genomföras med sådana siffror, och som utan vidare lägger skulden på de ovaccinerade. Hur orättvist är det egentligen att uttala sig så här? Det var den avgående ministern De Jonge själv som meddelade att det fortfarande finns 3 miljoner ovaccinerade vuxna. De flesta av dem av eget val – och det är förstås deras fulla rätt. Panikartad politik gör också att företagare blir frustrerade när allt bara handlar om att spela panikfotboll.

När jag ser tillbaka på reaktionerna i min kamp för att återuppta simlektionerna, möttes även jag av en hel del bristande förståelse. ”Mitt barn måste ju röra på sig och sitter bara stilla, de där barnen kan väl vänta lite.” Och: ”Det ligger folk på sjukhus och du börjar prata om simlektioner – låt dem lösa det först innan sådant här får prioritet.” Mina argument, som den ökande drunkningsstatistiken bland barn och det nödvändiga skärpta active lifeguard supervision till följd av bristen på simtimmar, visar sig tyvärr stämma ganska väl.

Bollen ligger i Haag, men tyvärr klarar beslutsfattarna inte av att hantera konsekvenserna på mikronivå. På makronivå fungerar det däremot. Visst, i stora drag har de kontroll. ”Ursäkta, vi öppnade för tidigt.” Det är företagarna och arrangörerna som i slutänden får landet att snurra. Vare sig det handlar om en festival, en restaurang eller simlektioner för barn.

Till syvende och sist måste det organiseras, och det sista ordet ligger i Haag. Vad händer om Haag stänger simhallarna igen utan grund? Då blir jag den förste som öppnar munnen. En företagare och arrangör måste stå upp för sin verksamhet och inte bara serveras beslut ovanifrån.

Lösningen måste sökas i ett bättre samarbete mellan branscher och beslutsfattare. Regeringen är endast det verkställande och styrande organet som låter beslutsfattarna sköta jobbet. OMT och RIVM ger råd, men när det samhälleliga trycket blir för högt – hoppsan, då ändras allt. Jag hoppas att det kommer att växa fram mer respekt för de arrangerande företagarna och yrkeskollegorna som är beroende av etablissemanget i Haag.

Om ingen längre organiserar något förrän corona är helt borta ur världen, då får vi sitta och vänta ända till slutet av 2022. Först därefter kommer alla att inse att corona aldrig kommer att försvinna helt, och att vi alla helt enkelt måste lära oss att leva med det. Jag hoppas verkligen inte att det är detta som företagare har i åtanke. För då handlar det inte bara om säkerhet, utan också om socialt välbefinnande och i ett bredare perspektiv om samhällsnytta. Jag har i alla fall inte för avsikt att göra så.