Hjälp! Mitt barn har sin första simlektion, men borgmästaren förstår det inte!

Ett ämne som ofta diskuteras på skolgården: ”Mitt barn har precis börjat och har redan lärt sig massor under första lektionen”. ”Mitt barn har redan gått vidare till nästa grupp”. ”Mitt barn tyckte det var pirrigt, men fröken hanterade det jättebra och han gick hem med ett leende”. ”Mitt barn deltog i hela lektionen med ett skratt”.

Det är de vanliga samtalen mellan föräldrar när det handlar om simlektioner. Det är en process som både föräldrar och barn går igenom, och där barnens stolthet blommar ut. ”Titta mamma, vad jag har gjort” eller ”titta pappa, jag har gått vidare till nästa grupp”. Entusiasmen, oavsett om den är lite spelad eller inte, hör till processen. Barn vill att deras föräldrar ska vara stolta över dem.

Men tänk om det efter varje lektion bara kommer en kortfattad sammanfattning, berättad av ditt barn, som föräldrarna sedan får försöka tolka för att förstå hur det egentligen går. Tänk om barnet tyckte det var så pirrigt att det grät under hela lektionen. Tänk om ett barn har ramlat och gjort sig illa. Tänk om fröken eller läraren har varit sträng mot ditt barn, oavsett om det var befogat eller inte – men just det sista får du inte veta, och du har ingen aning om varför ditt barn är så tyst. Den normala kommunikationen mellan föräldrar, barn och de lärare eller den koordinator som hör och ska höra till. Rädslor finns hos barn precis lika mycket som hos föräldrar. Det kan och får man inte gå förbi.

Med förvåning tittade jag i går kväll på en filmklipp med borgmästaren i Emmen, Eric van Oosterhout. Han reagerade på det uppståndelse som uppstått kring QR-koden vid simhallar och de föräldrar som av olika skäl inte kan eller vill visa upp en QR-kod. Hans svar var kyligt och sakligt. Något som enligt min mening inte klär en borgmästare i det här fallet. Van Oosterhout har varit borgmästare i Emmen i nästan fem år. I en intervju som han gav när han tillträdde sa han några intressanta saker. ”Min passion är utbildning. Ända sedan studietiden har jag arbetat med detta. Mitt första jobb hade att göra med barn som hade eftersläpning i skolan. Det var i regionen Delfzijl. ’Lika möjligheter för alla’”, enligt Van Oosterhout i en intervju med Emmer Courant den 14 mars 2017.

”Ur ett folkhälsoperspektiv är det fortfarande klokt att behålla QR-koden och kontrollera den vid ingången till simhallen”, framhöll Van Oosterhout vidare i sitt resonemang. Enligt min mening har det tvärtom framgått av forskningen från TU Delft att det finns en del hakar och problem med detta. Jag skulle gärna vilja träffa borgmästare Van Oosterhout personligen för att förklara vikten av simlektioner, en förälders följe, den process som föräldrar och barn måste gå igenom, säkerhetsaspekten, betydelsen för barnen av kontinuitet och av att ta sitt första diplom i livet. Men det borde Van Oosterhout redan veta som pappa som också har stått vid bassängkanten.

Oavsett om man pratar länge eller kort om det, kvarstår poängen att människor tappar ur sikte att det inte längre tycks finnas några som helst tecken på att coronapasset erbjuder säkerhet för människorna i den lokalen. Överallt omkring oss smittas människor. Med två vaccin och till och med med boosterdosen. På sajten gezondheidenwetenschap.be står följande i en faktakoll om detta: ”Människor som har haft en infektion med coronaviruset utvecklar antikroppar mot viruset och är immuna under en viss period. Dessa antikroppar försvinner dock gradvis, vilket gör att en ny infektion åter kan leda till covid-19. Dessutom fungerar antikropparna ibland sämre mot nya varianter av coronaviruset. Detsamma gäller vaccination: efter en fullständig vaccinering är du skyddad mot covid-19 under en tid, men efter ungefär ett halvår kan en infektion ändå göra dig sjuk igen. En boosterdos förlänger lyckligtvis den perioden avsevärt. Vaccination kan ibland skydda sämre mot nya varianter. Av alla dessa skäl är det viktigt att fortsätta tillämpa hygienåtgärderna, som att tvätta händerna, hålla avstånd, bära munskydd där det behövs och vädra lokaler”.

Sammantaget kan du alltså, med eller utan vaccin, boosterdos eller en tidigare infektion, testa lika positivt som vem som helst annan. Liknande berättelser finns att hitta hos NOS och övriga medier. För säkerhetens skull behöver vi alltså inte göra det. Låt borgmästare som Eric van Oosterhout stå upp för sina egna invånare och inte följa hälsoministeriet VWS prat. Låt borgmästare stå upp för barnen och deras föräldrar som inte har någon röst, men som om sex månader mycket väl kan hamna i vattnet. Vid 30 plus grader håller du få barn borta från att gå i vattnet.

Kort sagt: låt inte de 300 rättegångarna bli nödvändiga för att få borgmästare och kvinnliga borgmästare att göra det rätta för sina invånare, och enligt domarens utslag: ”Interimsdomaren bedömer därför att huvudsyftet med aktiviteten simning under ’Simlektion’ är just det. Enligt interimsdomarens bedömning är det inte fråga om idrottsutövning eller nöje. Barn går på simlektion för att lära sig simma i sin egen säkerhets intresse. Huvudsyftet är att tillägna sig simfärdighet och inte att idrotta. Simlektion är alltså ingen sport”.

Domaren talar här mycket tydligt om aktiviteten simlektion. Hur mycket föreningen Vereniging Sport en Gemeente, hälsoministeriet VWS och det eventuellt inkopplade NCTV än ställer sig på huvudet. Domarens beskrivning gäller här aktiviteten i bred bemärkelse och inte bara simhallen i Hilversum.