KNZB smädar hårt arbetande volontärer och gör anspråk på likvärdigt eller högre bidrag

Teknisk direktör André Cats vid simförbundet KNZB (Koninklijke Nederlandse Zwembond) räknar med att idrottsparaplyorganisationen NOC*NSF behåller det årliga elitidrottsbidraget till simlandslaget. Det är en fin ambition, men stämmer den verkligen överens med André Cats – och därmed simförbundets – uttalanden och NOC*NSF:s mission?

Under den gångna veckan uttalade sig André Cats på KNZB:s vägnar om tävlingssportens framtid. Tidigare i veckan förklarade han följande för en journalist: "Våra elitidrottsprogram kan mäta sig med vilket land som helst i världen, men våra klubbar har fortfarande begränsade möjligheter. De kommande åren måste vi komma bort från volontärkulturen i klubbarna. I andra länder står det redan riktiga proffs vid bassängkanten."

Om man tar fram NOC*NSF:s mission och vision framträder en tydlig del. NOC*NSF: ”Vår mission: Optimala idrottsförhållanden för alla i Nederländerna. Vår mission är att skapa optimala idrottsförhållanden för alla: från motionär till elitidrottare, från idrottare med funktionsnedsättning till volontär och supporter”.

NOC*NSF står alltså också för volontärernas hårda arbete. I mina ögon är de själva grundstenen i tävlingssporten. Det är där allt börjar – i simhallen, timme efter timme av träning under ledning av volontärer. De här människorna är inte vem som helst. Bland dem finns diplomerade proffs och föräldrar. Tillsammans ser de till att ungdomarna kan ta steget mot en professionell karriär. Så snart de nått dit får talangerna som kommer från en förening inte längre träna där, utan måste anmäla sig till träningscentrumet. Där hamnar de under bland andra KNZB:s vakande öga.

Ser man till helheten är volontärer alltså livsviktiga i simvärlden. Så även i föreningar som ger simundervisning. Där arbetar man oegennyttigt för att lära så många barn som möjligt att simma. Dessutom har man alla de volontärer som håller uppsikt genom active lifeguard supervision.

KNZB flyttar schackpjäserna åt fel håll. Insikten om att det är människorna som skapar sporten, och att detta inte bara kan regisseras bakom ett skrivbord, har ännu inte riktigt gått fram. Jag har själv vid flera tillfällen frågat högt uppsatta förbundsmedlemmar, när det handlade om simundervisning: ”Står ni själva någonsin i badbyxor i vattnet? Har ni någon aning om vad som händer där på golvet och hur viktigt det arbete är som utförs där?”

KNZB behöver ta sig en ordentlig titt i spegeln: både den simsäkerhet de vill värna och den elitidrott de satsar på levereras av människor. De människorna kan man inte lämna ute i kylan. Dessutom kvarstår frågan hur NOC*NSF ser på denna kursändring från KNZB, som går stick i stäv med deras egen mission.